Nu säger jag tack, bock och adjö för denna tid på blogg.se och kör iväg på något eget. På en egen plats. En alldeles egen rosa plats. Fortsätter där istället. Har drivit denna blogg här i mer än snart två år nu. Dags för en förändring. Så min vän. Äventyret, förvirringen, alla funderingar, livet och all dess rosa härligheter och bekymmer fortsätter på www.delshad.se.
 

Snorig, ledsen men dock samtidigt ändå rätt så lugn. Jag lyssnar på Sophie Zelmani och har ljus tända. Jag är en ägglossnande sjukling, vaknade idag och visste att det skulle vara omöjligt att ta mig någonstans. Känns trist, då jag även i fredags inte jobbade. Börjar snart klättra lite på väggarna. Är ingen person som klarar av att vara sysslolös. Men nu är det som det är. Jag får nästan skylla mig själv, jag borde ha tagit det lugnt i helgen. Framöver note to myself - börjar jag känna mig krasslig, utmana inte ödet, utan ta det lugnt och vila.

Annars då? Jag gick ner till centrum för att handla massa nödvändigheter som behövs när man är sjuk. Vid centrum där jag bor finns även en liten röda korset butik med en massa roliga begagnade saker. Jag gick dit och handlade loss på gamla skivor och böcker. Mest jazz, soul och klassisk musik och söta små pocket böcker. Det finns ju inget bättre än gammal litteratur och musik. Jag är en rätt så old school-girl, jag handlar alltid skivor. Laddar aldrig ner musik, jag lyssnar exemplevis alltid på radio i min iPhone, har inga låtar. Föredrar det gamla viset. Jag föredrar i och för sig det gamla viset på en hel del i livet.

Jag blir alltid varm i hjärtat av låtar där starka kvinnor trycker på innebörden och stoltheten i att finna en man som är den man älskar genom gott och ont. Just den mannen. Den speciella. En självständig men ack så ärlig kärlek. Att älska EN man och med huvudet högt vara stolt över det. Det är fanimig sann feminism. Det existerar så himla vackra, smarta, kloka och fantastiska män. Kvinnor uppskattar sällan sina karlar och det gör mig låg. Var stolt över din karl och visa din uppskattning. Ofta talar man idag rätt så illa om män. Feminism har idag blivit likabetydande med manshat och en frigjord attityd gentemot sex för kvinnor, vilket jag tycker är trist. Naturligtvis finns det riktiga svin till män där ute, men det existerar ju samtidigt också sådana fina individer som har en snopp istället för en snippa. Män som gör världen en bättre plats och det bör man aldrig glömma. Beyoncé är en mästare på låtar där hon hyllar sin karl som hon hängt stadigt med i över tio år. Som hon dessutom nu är gift med och har en bebis i magen med.

Att känna sig själv är den allra bästa själsanlag en människa kan ha. Det underlättar så himla mycket genom livets alla utmaningar och förvirringar. Att förstå sig själv. Sitt inre väsen och sina personlighetsdrag. Varför man reagerar som man gör och vad som egentligen är ens moraliska ställningstagande. Att analysera och reflektera över sig. Jag har alltid levt med tanken att en människa utvecklar som allra bäst en mer inre förståelse för sig själv genom motgång. Det är som orspråket säger: Drakar lyfter endast i motvind. En människa lyfts som allra bäst i motvind och får en djupare självrespekt. En människa vars liv alltid har innehållit medgång är också den typ av människa som egentligen längst in inte har en ärlig kännedom om sig själv.

Åh, kära någon! Jag har sprungit ärenden hela dagen, från buss till buss, plats till plats och i höga skor och en tung väska bärandes över min axel. Inte bra med tanke på hur kallt det varit idag ute och att jag redan är små krasslig. Jag ska fortsätta knappra Ipren och hoppas på att den där krassligheten försvinner bort från min kropp. Kom nyss hem och kikar på tv medans jag kokar makaroner. Härlig och harmonisk fredagskväll. Helg sitter fint just nu. På återseende.

Idag är jag glad över att julen snart är häääääär. Jag funderar faktiskt på att sätta igång och julpynta snart. Kanske lite för tidigt? Men äsch, hellre för tidigt än för sent. Slipper senare stressa med att hinna med allt som ska göras. Bäst att vara ute i god tid.

Idag är jag över att det är lill-lördag och allt. Snart helg. Snart. Det gäller att vara fouserad och hålla ut. Har dessa dagar den här veckan varit något fruktansvärt trött och grå. Det har väl märks här också med frånvaro, antar jag. Det är tunga tider med kyla och mörker - mitt psyke reagerar på det. Ska bli ljuvligt med helg.

Idag är jag glad över att jag denna vecka lyckats hålla min lägenhet nästan alldeles perfet ren. Jag är imponerad av mig själv minsann. Ingen röra, inget disk-berg och inga stora klädhögar. Himmel, så rörigt det ibland kan bli här. Kanske inte så konstigt med tanke på hur litet jag bor och hur många saker jag här hemma.

Det är fredag och inte vilken fredag som helst, nämligen löning. Vaknade dock igår och kände mig krasslig, så jag sjukanmälde mig idag, annars skulle det säkert förvärras och jag vill inte vara en sjukling under helgen. Jag ska passa på att springa lite ärenden och bocka av allt som ska göras i min lista. Ja, jag har en dagslista. Töntigt och så gammalmodigt, men så himla bra.

Söndagsmorgon. När jag slår upp mina bruna, precis har vaknat ur en jobbig dröm och inser att jag är trygg. Det var ju bara en dröm. Jag ligger i sängen och det är söndag, tänker jag. Jag ligger och drar mig lite, tänker på vad jag ska hitta på idag. Jag reser på mig, tar ett djupt andetag och sätter på tvn. Går bort till kaffemaskinen, fixa några koppar kaffe och brer mig några smörgåsar.

Ser mig omkring och förfaras och äcklas över denna stökiga miljö jag just nu lever i. Blir arg och besviken på mig själv. Men tänker sen att det inte gör något, jag städer rent idag. Går tillbaka till min rosa och mjuka säng, gosar ner i den, planerar dagen och äter mina smörgåsar framför nyhetsmorgon på tv4.  Åh, söndagsmorgon.

Jag har svårt att fokusera. Väldigt typiskt mig. Har svårt med koncentrationen, har alltid haft det och kommer troligtvis alltid ha det. Ganska irriterande. Jag har en hel del att läsa igenom, anteckna, organisera och ordna upp i min tillvaro. Mycket pappersarbete, tro det eller ej. Men ändå vill jag helst av allt bara lyssna på musik och skriva. Skriva om sånt som egentligen inte behövs nedtecknas. Det är konstigt det där. Hur mycket jag vill skriva. Det känns som om orden är som vatten när min själ törstar efter inre struktur. Allt är poesi och text för mig. Jag finner ord och magi i vardagen. När folk vanligtvis bara vill ta sig igenom sin vardag, vill jag stanna upp och se det lilla. För det mesta har jag ett rätt så bra öga för detaljer - vilket ibland naturligtvis också kan vara en dryg förbannelse.